Moa Andersson

Stipendiat 2013

”Skulpturer som föreställer människor är en stor del av konst- och konsthantverkshistorien. I det offentliga rummet återfinns mäktiga män, idealiserade kroppar och en och annan modellstudie. Men så behöver det ju inte vara.
Moa Anderssons keramiska verk kännetecknas av en stor ömhet, respekt och humor inför svåra och outforskade ämnen inom figurativ skulptur. I hennes keramiska gestalter visas rökande tanter, flickor med Downs och ungdomar med hål i näsan. Med stor materialkunskap och skärpa låter hon nya berättelser inom skulpturtraditionen ta fart och ta plats. Hennes arbete är en inspiration och förebild för andra.”
Hertha Bengtsons stipendiefond, utdelningskommitténs motivering

Som keramiker vill jag skapa ett alternativ till en allmänt spridd bild av gamla människor som ett problem, och till idealiseringen av tanten som en snäll vän och bullbakande varelse. Men också visa något annat än den traditionella skulpturtraditionen som ofta handlat om män i maktposition eller ljuva passiva kvinnor och flickor. Jag vill helt enkelt visa en annan sanning, min syn på det hela. Jag är ute efter att skapa porträtt av individuella människor snarare än att se på gamla människor som ett homogent kollektiv.

Med mitt arbete vill jag skapa och sprida en motpol till den debatt som gäller gamla människor som ett enhetligt kollektiv av tragiska offer, en motbild av den grå massa som inte har något annat ansikte än en vårddebatt. Att visa människor som hela tiden hittar nya strategier i ett liv i ständig förändring. En berättelse om den starka, excentriska och alldeles, alldeles vanliga tanten!
Moa Andersson, 2015

Läs mer om Moa Andersson här!